ADHD är en förkortning av attention deficit hyperactivity disorder, vilket ganska bra beskriver vad tillståndet handlar om: en dysfunktionell och hyperaktiv brist på uppmärksamhet. Diagnosen ställs idag oftast hos barn men det finns också många vuxna som får den i senare år, vilket ofta kan upplevas som befriande då personen ofta gått och känt sig annorlunda eller utanför i många år.

Förr i tiden brukade man säga att vissa barn helt enkelt var bråkstakar och metoderna som tillämpades för att ett överaktivt eller aggressivt barn skulle hållas i schack var inte alltid de trevligaste. Redan på 1800-talet klagades det högljutt över hur vissa barn var omöjliga att få ordning på och än idag är ämnet ganska kontroversiellt eftersom vissa människor anser att diagnosen utnyttjats på ett felaktigt sätt för att ursäkta dåligt uppförande.

Här handlar det dock inte bara om dålig uppfostran och ett allmänt jobbigt beteende utan om en definitiv svårighet att koncentrera sig, vilket är lika frustrerande för den drabbade som omgivningen. Detta kan i sin tur leda till att patienten upplever det som svårt att bilda bra relationer och känslan av att inte tillhöra någonstans, vilket av förklarliga skäl kan ge upphov till oro, ångest och depression.

Vad som orsakar ADHD är inte helt klart och då diagnosen endast existerat i några årtionden krävs fortfarande mycket forskning. Genetiska faktorer anses vara avgörande men även yttre beståndsdelar som svåra familjeförhållanden, våld i hemmet och alkoholkonsumtion under graviditeten. Detta försvårar diagnosen ytterligare eftersom dessa faktorer i sig kan framkalla koncentrationssvårigheter och andra beteendestörningar, utan att de för den delen beror på ADHD.

Hos människor med ADHD har man uppnått mycket positiva resultat med kombinationer av medicinering och psykoterapi som inriktar sig på målsättningar och uppmuntran. Den drabbade har inget fel på intelligensen och blir både tillfredsställd och stimulerad av att klara av uppgifter på sitt eget sätt. Man har också konstaterat att vissa matvanor kan hjälpa den drabbade, till exempel genom att man äter så balanserat som möjligt och undviker tillsatsämnen.